|
Grundforskning benämns ibland nyfikenhetsforskning därför att den bedrivs av individer som drivs av nyfikenhet att ta reda på hur det förhåller sig med det ena eller det andra. Forskarna själva bestämmer egenmäktigt vad de ska forska på. Historiskt sett har det fungerat bra. Alla stora vetenskapliga genombrott har kommit till stånd genom nyfikenhetsdriven forskning. Men allmänheten har en reserverad hållning till nyfikenhetsforskning (eller med ett annat ord onyttighetsforskning). Däremot uppskattar allmänheten nyttig forskning, dvs tillämpad forskning som kan omsättas i nya produkter och tjänster. Vad allmänheten inte alltid förstår är att nyfikenhetsforskning kan omvandla vår tillvaro på ett mycket mer genomgripande sätt än tillämpad forskning. Den forskning vars nytta är uppenbar behöver egentligen inte samhälleligt stöd, eftersom nyttoforskning har lätt att attrahera investerare och donatorer. Den forskning vars nyttoaspekt är fördold eller obefintlig behöver samhälleligt stöd annars blir den aldrig utförd.
Idag styrs forskning enligt Nalle Puhs princip: "Man ska veta vad man letar efter innan man börjar leta". Det är förmodligen en bra princip när det gäller tillämpad forskning, där den praktiska nyttan står i fokus. Men den forskning som faktiskt bidrar till att förändra tänkesätt och skapa en ny verklighet utgår från motsatsen; forskning kan bli banbrytande endast om man inte har en aning om vad det är man letar efter.
Kommittéforskning
Kraven på ett effektivare utnyttjande av forskningsmedel påverkar det sätt på vilket man organiserar forskningen. Samverkan är ordet för dagen. Stora forskargrupper får stora forskningsanslag och små forskargrupper blir inte finansierade. Det är möjligt att detta är bra för tillämpad forskning där man har tydliga mål i sikte och där en kraftsamling kan påskynda arbetet fram till färdig produkt. Men anslagsgivare applicerar idag samma synsätt även på finansiering av nyfikenhetsdriven forskning och tvingar därigenom fram en strukturomvandling av grundforskningen. Små grupper tvingas gå samman och söka anslag gemensamt - även om de inte har gemensamma intressen. Risken är att det blir kommittéforskning i stället för originell forskning. Det finns anledning att erinra om den danske poeten Vilhelm Bergsö:
En dag då Satan fick i sind
Att intet maatte ske,
da satte han i Verden ind
den förste Komité
Svenska politiker satsar pengar på grundforskning på villkor att forskarsamhället kraftsamlar, t ex genom att skapa centers of excellence. Man förväntar sig i gengäld svenska Nobel-pris, följt av etableringen av nya industrier/verksamheter (läkemedelsföretag och andra högteknologiska företag så som skedde efter krigsslutet). Förhoppningsvis kommer forskar- Sverige att kunna leva upp till politikernas förväntningar - men den mentala miljö och den genombyråkratiserade arbetssituation som unga forskare idag tvingas verka i främjar knappast detta syfte. Vad händer med alla "galna" idéer och hugskott och vart tar alla rebelliska, upproriska och ifrågasättande ungdomar vägen? Satsar de på en doktorandutbildning månne?
Rolf Håkanson
|