|
Nu skrivs det spaltkilometer om problemen för svensk forskning. Politiker och ledarskribenter levererar bestörta kommentarer och goda råd. Det nymornade engagemanget är föranlett av nedläggningen av Astra i Södertälje (och tidigare av Astra i Lund), verksamheter som i realiteten har varit nedlagda i många år.
Alla beslutsfattare tycks överens om att Sverige måste möta utmaningen från tillväxtländerna med kunskapsintensiv konkurrens. Industriföreträdare kräver samverkan mellan företag och akademi i förhoppning om innovationer, jobb och stärkt konkurrenskraft. Politiker, oavsett färg, är angelägna att skapa betingelser för att förverkliga dessa förhoppningar. Framtidens konkurrensfördelar bestäms av innovationer. Begåvning, skaparkraft och innovativ förmåga är framtidens hårdvaluta. Innovatörer och entreprenörer hyllas som hjältar.
Men - Kina och Indien producerar fler ingenjörer per år än USA, Japan och Europa tillsammans. I Kina börjar 5 miljoner ungdomar på universitet varje år. Indien satsar lika mycket per månad i forskningsanslag som Sverige per år. Hur möter vi denna globala utmaning?
Problemformulering: Svensk naturvetenskaplig forskning har förlorat konkurrenskraft.
Svenska forskningsrapporter citeras inte längre lika flitigt i internationella tidskrifter. Vi är inte heller bra på att omvandla upptäckter och uppfinningar till lönsamma produkter.
Varför är det så? En anledning kan vara att vi inte längre är bra på att bygga kreativa och innovativa miljöer?
Diskussionen om den förlorade konkurrenskraften måste börja med frågan: Hur uppstår en kreativ miljö, vad kännetecknar den och hur vidmakthålls den?
Begreppet kreativ miljö betyder en sak för näringsministern och utbildningsministern och en helt annan sak för forskare och forskarstuderande. Begreppet kan ses ur ett makroperspektiv eller ur ett mikroperspektiv. Den kreativa makromiljön är politikens ansvar.
Här är mikroperspektivet i fokus:
Finns det recept på kreativ mikromiljö? Vilka är den kreativa miljöns förutsättningar?
1. Incitament parat med nyfikenhet: En gnista i form av en spännande upptäckt eller idé! En kreativ ledstjärna? En intressant frågeställning som skapar energi?
2. Småskalighet: Intressegemenskap inom en liten grupp av jämlikar, vanligen unga,
hängivna individer, som själva spontant valt att samarbeta kring något nytt och spännande eller som själva valt att gå i lära hos en inspirerande/karismatisk person.
3. Lekfullhet, generositet, tillit och tolerans: Total frihet att leka med tillgängliga resurser (som inte behöver vara stora).
4. Frigörande arbetsmiljö: Produktivitet: En kreativ miljö kan hämmas av en stark ledare.
5. Starkt personligt engagemang (passion, envishet). Yttre drivkrafter: Lagom mycket motstånd (konkurrens) från omvärlden (som väcker lust att visa dem, revanschlust). Gemensamma ”fiender”. Lagom kritisk omgivning.
6. Feedback från kollegor
Kreativa miljöer kan se ut på olika sätt:
Två exempel:
1. En kreativ miljö kan uppstå kring en kreativ och stimulerande centralgestalt, en lysande
ledstjärna omgiven av satelliter. I en sådan miljö finns alltid en hierarkisk struktur. Exempel: Nobelprisade Linus Pauling, James W. Black, och Arvid Carlsson, Ingmar Bergman, Francis Ford Coppola, Lars von Trier, Bill Gates (Microsoft), Steve Jobs (Apple), Mark Zuckerberg (Facebook), Ruben Rausing (TetraPak), Ingvar Kamprad (IKEA), Jan Stenbeck (Kinnevik), Astrid Lindgren (Saltkråkan AB).
2. En kreativ miljö kan också uppstå i ungdomsgäng. Spontant uppkommande samverkan mellan likar (vanligen jämnåriga ungdomar) som drivs av ett gemensamt intresse. Avsaknad av hierarkier, små resurser. Några exempel: Crick och Watson (Cambridge), Herz och Edler (Lund), Forskargrupper (Histologi, Farmakologi och Biokemi) i Lund, Stockholm och Göteborg på 60-och 70-talen, Beatles, Rolling Stones, Monty Python, Hasse & Tage, Killinggänget, ABBA, fria teatergrupper på 70-talet osv. osv.
Vilka hinder finns det för utveckling av kreativa miljöer?
Några exempel på kreativitetsdödare i den akademiska världen (och i storbolagen):
1. Byråkrati (storskalighet)
2. Hierarkisk organisation.
3. Inga fasta resurser (inga institutionsanslag),
krav på samordnade anslagsansökningar från forskarkonsortier (”jaktlag”), anpassning till rådande forskningstrender
4. Återkommande utvärderingar (utgallringar) av individer och grupper (utvecklingssamtal,
rapportskrivande)
5. Övervakning, styrning, tvångsforskning, beställningsprojekt i motsats till fri forskning
(vilket kan leda till ”smygforskning”).
6. Tidspress
7. Plågsam konkurrenskultur (lagom tävlan är bra)
8. Dåligt fungerande bibliotek (nätet kan inte fullt ut ersätta gammelmedier)
10. Låsta dörrar, passerkort, koder, kontakthinder
11. Brist på feedback från kollegor
Vad kan göras för att eliminera hinder för uppkomsten av kreativa miljöer?
Vilka är hindren? De måste definieras och elimineras. Vi måste ställa oss frågan - Är en byråkrati mottaglig för budskapet att byråkratin i sig är ett hinder för kreativitet? Kan en strängt hierarkisk och byråkratisk organisation (Universitet, storföretag) ändra sitt arbetssätt (reformera sig själv)? Kan man få byråkrater att förstå att strukturen de verkar i är kreativitetsdödande. (I bästa fall erkänner man problemet och tillsätter en kommitté/arbetsgrupp som får ta tag i problemet i god byråkratisk ordning).
Lockar vi rätt människor till forskarkarriären? Gör vi rätt saker? Gör vi det på rätt sätt?
Det är ingen brist på kreativa miljöer. Men varför uppstår de i allt större utsträckning utanför Universiteten och utanför de stora företagen?
Rolf Håkanson
|