|
Läkemedelsföretag som får problem med forskningsprojekt, som inte lever upp till förväntningarna på nya produkter, försöker först hitta interna lösningar genom att kraftsamla, fokusera, skära i projekten, effektivisera verksamheten och köpa upp spetsforskare. Därnäst väljer man utvägen att friska upp produktportföljen genom uppköp av små innovativa bolag för att till sist fusionera med ett annat jämförbart bolag som också har börjat hacka. Detta har under de senaste decennierna varit ett rutinmässigt händelseförlopp, som bygger på förhoppningen att man ska kunna reducera kostnader (genom rationaliseringar) och fylla på depåerna av nya läkemedelskandidater (synergieffekter). Det har inte fungerat särskilt bra. Uppköpta småbolag mår sällan bra i samverkan med stora bolag och att fusionera två jämnstora bolag har bara varit ett sätt att skapa nya problem och skjuta gamla framför sig. Med tiden visar det sig vanligen att de gamla problemen återkommer i större skala. Kostnaderna tenderar att skjuta i höjden samtidigt som ledningen oroas allt mer av problem med framtida intäktsbortfall. Framtiden ter sig dyster av två skäl: existerande patent går ut (vilket innebär omedelbar konkurrens av generika) medan tillflödet av nya produkter sinar. Desperationen griper omkring sig.
Ett problem tycks vara att Big Pharma-företagen inte är medvetna om sina starka och sina svaga sidor.
Starka sidor: Läkemedelsföretag, Big Pharma speciellt, har unik kompetens vad gäller framställning av läkemedel(kemisk syntes, formulering av produkten, storskalig produktion, logistik) och vad gäller paketering, marknadsföring och försäljning av produkterna.
Svaga sidor: Under de senaste decennierna har de stora läkemedelsföretagen visat på ett övertygande sätt att de inte är särskilt väl skickade att ta fram nya produkter. Enorma belopp har satsats på Forskning och Utveckling – utan framgångar som motsvarar investeringarna.
Paradoxalt nog har de stora läkemedelsföretagen ju en gång (för 20-50 år sedan när de var små) varit mycket framgångsrika på just detta. Men de framgångarna byggde på småskalighet och på ett helt annat arbetssätt än i dagens jättebolag: tidigare arbetade små självständiga grupper av industri-forskare tätt samman med små grupper av akademiska forskare, vilket innebar ett ständigt inflöde av nya idéer.
Småskalighet
Ovanstående resonemang skulle kunna mynna ut i följande råd till Big Pharma: Lägg ner forskningen, den kostar för mycket pengar, misslyckas vanligen och när den lyckas resulterar den inte i nya produkter med en intjäning som motsvarar investeringarna. Låt universitetsforskarna stå för grundforskningen.
Framtiden för nya läkemedel ligger i småskalighet och i små resultatenheter som får leka fritt. Detta kan genomföras inom Big Pharma (om management tillåter det), i små och medelstora, oberoende forskningsbolag (som kan köpas upp av Big Pharma när det blir dags för nästa fas i produktens liv), eller i nära samarbete med universitetsforskare. Om resultaten uteblir lägger man ner projekten. Kostnaderna för detta sätt att bedriva forskning är försumbara i relation till vad som totalt satsas på storskalig FoU inom Big Pharma idag. Frågan är om det är för sent att tänka om. Klarar industrin att skära bort det som man i decennier har framfört som sitt existensberättigande (och som fått motivera de höga läkemedelspriserna), nämligen den egna forskningen?
Rolf Håkanson
|