Vem bär ansvaret?
För några veckor sedan skrev Lars Jonung en tänkvärd ledare i DN (7/9), där han sammanfattade diskussionen om vem som bär ansvaret för den globala finanskris som tog sin början 2007 och som vi lever med än. Den allmänna meningen bland ekonomer och finansexperter tycks vara att ansvaret ligger hos Alan Greenspan, Federal Reserves mäktige chef under 19 år. Han reagerade på IT-bubblan i början på seklet med en kraftig kreditexpansion. Med detta gav han Wall Street fria tyglar, vilket i sin tur ledde till extremt risktagande och destabiliserande finansiella innovationer. Detta ledde till en ökning av kreditvolymen, som inte motsvarades av den ekonomiska tillväxten. Kraschen blev till sist oundviklig och skuldkrisen spred sig snabbt över nationsgränserna.
Men om man kan skylla krisen på Alan Greenspans expansiva finanspolitik, vem kan då Alan Greenspan skylla på?
En Lundabo!
I sin ungdom var Greenspan en begåvad tenorsaxofonist, som allvarligt övervägde en karriär som jazzmusiker. Olyckligtvis (skulle man kanske kunna säga) valde han bort musiken för att i stället studera ekonomi. Enligt väl underrättad källa avbröt Greenspan sin bana som musiker därför att han i unga år hörde ett musikaliskt underbarn vid namn Stan Getz spela tenorsaxofon i Woody Hermans orkester (Four Brothers-epoken). Han insåg omedelbart att han aldrig skulle kunna matcha Getz skicklighet på instrumentet och satsade på ekonomi istället för jazz.
Stan Getz var en av världens främsta tenorister ur den "coola" skolan med en melodisk begåvning och en mjukt sammetslen ton som var helt unik. Han fick på 60-talet stora kommersiella framgångar med sina bossa nova-skivor (The girl from Ipanema osv) och blev något av en legend i jazzkretsar. Han gifte sig på 50-talet med Monica Silverskiöld från Lund där han bodde av och till under många år. Han hade ju en internationell karriär men gav ofta konserter i Stockholm och Köpenhamn. Han kom att spela en stor roll för den svenska och danska 50- och 60-talsjazzen. Han spelade oupphörligt och överallt- ofta med lokala förmågor - inte minst med unga Lundamusiker, t ex svågern Peter Silversköld, som spelade bas. Varhelst Getz befann sig letade han upp spelsugna musikanter och jammade med dem nätterna igenom. Vid ett tillfälle vid mitten av 70-talet lät man bandspelaren stå på under en jam session med studenter hemma i villan i Lund. Nyligen gavs den inspelningen ut på en CD under titeln Affinity. Den är riktigt bra - dessutom rolig inte minst därför att man hör familjens barn prata och familjens hund som skäller i bakgrunden. Stan Getz dog 1991, lyckligt ovetande om sin roll i den finansiella katastrof som hans beundrare Alan Greenspan orsakade många år senare.
PS Stan Getz (styv-) svärfar var professor i Lund. Han var mån om sin nattsömn och uppskattade inte Stan Getz vana att spela saxofon nätterna igenom. DS.
|